Owhynie

For den som undrar sa tragglar jag pa med mitt jobbsok. Har intervjuat lite, men inte fatt natt. For att kunna ha nan form av normalt liv sa maste man satta upp rutiner for att det ska funka just nu, aven fast det forhoppningsvis endast temporart kommer att vara sahar. Jag ska trana eller promenera pa morgonen och sen soka jobb, programmera, fixa med SWEA och lagenheten. Sen ska jag gora nanting utanfor lagenheten varje dag. Luncha, ga till affaren, aka pa utflykt eller liknande. Ibland kanns det hopplost med jobbsoket, men sen far man helt enkelt inse att jag har ju inte sokt sa lange. Sokte sopradisk i varas och inget under sommaren och sen var det krangligt att fa in Tove i dagisrutinerna sa jag kom helt enkelt inte igang forran i slutet av augusti. Sa det ar ju bara drygt 2 manader som har gatt. Jag soker ju trots allt pa varldens svaraste arbetsmarknad, som nan glatt peppade med :) Photo by  Thought Catalog  on  Unsplash

Så kom den oundvikliga vardagen och semestern var slut. Vi laddade upp med koreansk middag inför första arbetsveckan. En kväll gick vi på En kväll för medmänsklighet - en gala till stöd för Kurdistan mot IS.  Jag var tillbaka på mitt kontor på jobbet. Hej hej! Bakade små brödbullar till middagen i samband med jobbets altanfest. Passade på att förtidsrösta på Europahuset. Sen kom altanfesten på jobbet (som får representeras av en kanske inte alltför rolig bild) Fixade en söt liten gå-bort-present inför helgen Till sist veckan bästa händelse. Jag fick en vev till mitt skrivbord. Skrivbordet har varit ungefär 2 dm för lågt, vilket gjort att jag fått ont i ryggen.

”Kör nedåt” meddelar den artificiella rösten redan innan man hunnit trycka på någon knapp. Jag trycker in det gröna E:et och väntar i evighet på att dörrarna ska stängas. Tänker som så många andra dagar att jag borde ha använt stäng dörrarna knappen. Den elektroniska displayen visar redan progress nedåt, trots att vi inte ens har börjat åka. Det skrapar och låter på färden nedåt. Ska det verkligen vara så? Klaustrofobikänslan hinner infinna sig under den korta färden och jag tittar oroligt ned på golvet. Frågan är, går det att sträcka ut sig raklång på golvet om man lägger sig ned? Det gör det troligen inte. Jag kommer att få sitta ned, utan att kunna sträcka ut mig raklång, ifall hissen skulle stanna. Dörrarna öppnas äntligen och även denna gång har hissen lyckats avverkar 8 våningar utan att fastna. Ett svagt klickande hörs när man närmar sig dörren. Sen är det bara att öppna och stiga ut. Det tog mig flera veckor att inte gå fram och trycka på låsknappen. Det tog mig likaså flera...