Vecka 12 - COVID-19

Jaha ja, det är en oviss och lätt stressande tid vi lever i just nu. Oavsett om vi är här i New York eller om vi hade varit i Stockholm. Känner att de flesta jag pratar med, både här och i Sverige, verkar känna ungefär samma sak. Mest ovisshet och maktlöshet över situationen. Hur länge ska det hela hålla på? Ja, det är såklart ingen som vet.

Per när det här skrivs så jobbar i stort sett alla vi känner hemifrån. Skolorna har stängt och under veckan jobbar även all skolpersonal hemifrån. Ett fåtal går fortfarande till jobbet då deras arbetsgivare inte sagt ok än till hemarbete. En stor tack riktas till alla personer med samhällsviktiga tjänster som måste gå till jobbet. Tack för det ni gör för samhället!

Vissa förskolor är än så länge öppna, såsom Toves. De har vidtagit nya rutiner för hygien och nästan alla föräldrar har valt att ta hem de riktigt små barnen. Vi har valt att ha kvar Tove just nu. Känns som att hon fortfarande är rätt skyddad där hon är samt att det i längden känns bättre att försöka bibehålla någon form av normalitet i vardagen. Har dock beställt lite saker för att kunna sysselsätta Tove, när det blir dags att ha henne hemma om dagarna. För det är nog bara en tidsfråga innan vi är där.

Butiker (ej mataffärer och apotek) är stängda, restauranger får bara erbjuda take out eller hemleverans, alla typer av event är inställda och man får inte ses i grupper som är större än 10 personer. Om sanningen ska fram så är man väl inte supersugen på att träffa andra människor eller ta tunnelbanan för att göra detta. Tänker också på all mindre verksamheter som inte kan bedriva normal verksamhet. Vi vill ju gärna ha dem kvar när vardagen återgår till det normala. Försök att i den mån du kan stötta dina lokala pärlor.

En jäkla otur för min syster och hennes man att de skulle flytta upp precis just nu. Att min systerdotters examen är i fara och att alla som skulle komma på besök inte kan komma. Nu tänker ni säkert att det finns mkt värre saker just nu, och så är det såklart. Men känns ju deppigt om jag skulle skriva att det kändes tråkigt att de flesta av oss kommer att åka på det och minst någon man känner kommer att stryka med.

Det är bra att man till rimlig nivå förbereder sig i stunder av kris i samhället. Man behöver dock inte överdriva...läs ta med sig en pall toapapper och dra till en stuga i skogen. Men kommer vi till ett behov av att vidta mer långtgående åtgärder så kommer det såklart att ske. 

Har inte bloggat så mycket på senaste tiden, så det är ju ytterst tråkigt att det skulle handla om COVID-19 just när jag kommer till skott. Men vem vet, i morgon kanske det handlar om nått helt annat på bloggen.

Var rädda om er och håll er friska!

Photo by CDC on Unsplash