Nån form av reflektion

idag kom att tänka på min vänn från korea, Clifton. Undrar hur det känns att vara tillbaka i staterna, långt långt borta ifrån fru och kommande barn. Ibland känns det som om folk blir "vuxna" för tidigt...lr är det så att vi väljer att vara unga för länge? Tiden går as fort, det var det jag skulle komma fram till. Snart är det November och då blir han far och flyttar till Japan (lr nästan ett tag iaf, han måste gå klart skolan först och sen i juni kan han flytta för gott) - det är sjukt...grabben e nyligen fyllda 21.

Jag ska då rakt inte ha barn inom de närmsta 5 åren. Fast ibland blir man lite rädd...tänk om man inte gifter sig (lr har nån) eller inte får några barn alls. Det måste ju vara jätte hemskt - iaf väldigt ensamt.

Comments

Anonymous said…
Oj, oj Yoní! Kom hem till oss på torsdag kväll och ät, kopiera och titta på LHC! Hjärtat blöder om du känner dig ensam, hungrig och fattig????!
Lisa

Popular posts from this blog

3 weeks +

Sofia + Niklas = för evigt för alltid

Beskow hos Design House Sthlm