söndag 7 september 2008

En grå dag i Linköping

Hold on Magnolia to that great highway moon
No one has to be that strong
But if you're stubborn like me
I know what you're trying to be
Hold on Magnolia, I hear that station bell ring
You might be holding the last light I see
Before the dark finally gets a hold of me
Hold on Magnolia, I know what a true friend you've been
In my life I have had my doubts
But tonight I think I've worked it out with all of them
Hold on Magnolia to the thunder and the rain
To the lightning that has just signed my name to the bottom line
Hold on Magnolia, I hear that lonesome whistle whine
Hold on Magnolia
I think its almost time

Jag tycker om den här låten väldigt mkt har jag kommit fram till.

Usch, idag har jag haft nån form av dålig känsla hela dagen...lite svårt att sätta fingret på vad det är. Nån blandning mellan rastlöshet, depresion och ångest är väl det närmsta man kan komma.
Om man samtidigt lyssnar på Songs: Ohia och tittar ut på den gråa staden utanför (sveriges 4:e storstadsregion lr vad det nu påstås vara) så blir man inte mera glad.
Bara att hoppas att man vaknar upp till en ny och något mer upplyftande dag i morron.

Inga kommentarer: