Årets lopp - slutade på topp

I februari tog jag och Miah oss an Arean Run. Roligt, jobbigt och livsfarligt. Dock lite häftigt att springa samtidigt som delar av Sveriges landslag i OCR.

Juni bjöd på nytt 10 kilometerslopp. Hade orange t-shirt, vilket visade att jag satsade på under 60 min. Det gick bra att gå under 60, men banan var fruktansvärt trång. Oklart om det blir igen. 

September och väldigt otränad efter bröllop och semester. Då slog vi till med Tjejmilen. Ett lopp från helvetet om man inte gillar jippon. Kö runt hela banan också. Blir nog inte heller igen. 

I oktober kom loppet som alla ser fram emot för att persa - Hässelbyloppet. Fick inte med mig någon annan, så jag sprang själva. Det regnade och var rätt trist väder, men rätt bra springväder. Gick under 55 min för första gången i modern tid. 

Tror inte att tävling är min grej. Missuppfatta mig rätt. Jag älskar att tävla, men hatar när resultatet blir dåligt pga omständigheter som man inte kan påverka själva (som t.ex trängsel och kö). Sugen på att köra traillopp nästa år. Brukar inte vara lika trångt, är roligare än asfalt och där är man helt enkelt bara dålig för att man är otränad. Även Tunnelloppet och kanske en halvmara skulle kanske kunna gå att klämma in. Vi får helt enkelt se vad nästa år har att bjuda på. Just nu behöver jag bara ta mig ut mer i ett par joggingskor, nu när man inte kan skylla på någon snö längre. Största målet för 2017 är att lära mig att fortsätta att springa när det är jobbigt.