Gå i fängelse!

Gå i fängelset utan att passera gå!
(den långa versionen - hoppa ner till stycke 5 om ni inte vill läsa allt dravel)

8:30 samling utanför Family Mart vid Hyehwa station. Vi tog linje 4 norrut till Chang-dong, där bytte vi till linje 1 och åkte västerut mot Uijdeongbu. Vid stationen Uijdeongbu bytte vi en gång till men den här gången gick vi på buss 1. Ungefär 1,5 timmar efter start hoppade vi av bussen i yttersta kanten av Seoul – där stad blir landsbygd. Åt ena hållet såg man lite flervåningshus och åt andra hållet bara fällt och berg. Vi traskade efter professorn, upp längs en gångväg som slingrade sig mellan höstfärgade träd. Det var mkt vackert faktiskt och just för tillfället kändes det inte alls som om jag var på väg till ett fängelse.









Så stod vi helt plötsligt där, utanför grinden till Uijdeongbu prison. Har aldrig varit på ett fängelse tidigare så det kändes lite olustigt faktiskt. En trevlig fängelsevakt vid namn Lee mötte oss vi grinden och visade oss vägen till konferensrummet. Där var vi tvungna att lämna ifrån oss våra väskor, mobiler, kameror etc. Ytterligare fler vakter anslöt, så nu var det ungefär 5 stycken och alla förutom en (Kang) tycktes heta Lee. En man i kostym anslöt också, jag tror att han var vår guide/tolk, han bidrog dock inte så mkt eftersom en av vakterna pratade utmärkt engelska. I samlad tropp, med besöksbrickor väl synligt och informerade om att vi inte fick skratta (vet inte varför), äntrade vi det verkliga fängelse området. Inte en enda fånge så långt ögat nådde. Vi kom in i ett rum som såg ut att vara vakternas kontor, där fanns även en massa monitorer som visade bilder från övervakningskameror på fängelset. De förklarade för oss att en del fångar fortfarande hade rast, så vi var tvungna att vänta. Under tiden anlände ytterligare vakter och självaste fängelsechefen. Han var klädd som en överste inom armen ungefär, hatt och hela köret.

Så äntligen öppnades ytterligare en låst dörr och en gallerdörr och vi gick in till fångarnas del av fängelset. Kände en lättare känsla av panik när de stängde dörren efter oss, men den känslan försvann rätt snabbt. Metalldetektorer och betonggolv med en tjock gul linje i mitten (kändes lite som att gå i kulverten på campus i Linköping, även fast vi inte var under jorden).

Den guidade turen började med en kort informationsfilm från Department of Justice – den handlade om South Korea’s exemplariska Correctional Facilities, mänskliga rättigheter (vilket är komiskt eftersom koreanska fängelser fått kritik av bl.a Amnesty för att vara undermåliga) och om hur internerna förbereds för att återanpassas till samhället. Självklart var även denna film gjord i Amerikansk anda. Sen hände nått rätt underligt. Två vakter frågade var jag kom ifrån, för jag hade en besöksbricka för utlänningar. Jag sa att jag var ifrån Sverige, men född i Korea, och sen fick jag visa den ena vakten mitt namn på en lista. Den andra vakten verkade inte riktigt förstå så han började högt, så att alla skulle höra, ropa vem är Youn Hee Pernling?…som om han inte trodde att det var jag. En kort stunds förvirring uppstod i rummet, tills jag och den andra vakten lyckades övertala honom om att det var jag.

Ok, nu ska jag berätta om själva fängelseupplevelsen. Stopp nummer 1 var hos en grupp interner som hade Engelska lektion. Ut ur undervisningssalen steg läraren och hans assistent (en fånge), assistenten fick sen hålla ett litet tal om hur fantastiskt bra det var att de fick utbildning. Rummet såg ut som ett vanligt klassrum, fast med gallerfönster mot korridoren. Kändes rätt underligt när vi stod utanför och stirrade in på kvarvarande fångar, samtidigt som de stirrade tillbaka på oss. Det kändes som att vara på Zoo ungefär, fast vi kände oss dummare.

Stopp nummer 2 var gymmet där fångar som hade drogmissbruk fick träna sig i form. Dörrarna öppnades på vid gavel och där stod vi som fån och stirrade på några stackars killar som satt och tränade, de tittade förvirrat tillbaka. Precis bredvid gymmet låg växthusen, där några fångar gick runt och pysslade med växter.

Stopp nummer 3 var bakom ytterligare en gallerdörr. Det var en korridor med celler. Varje cell var väldigt liten, kanske max 16 kvadrat meter. På bortre väggen fanns det fönster och mot korridoren fanns det också fönster och en dörr. Inne i cellen fanns det bokhyllor och golv. Bokhyllorna var till för studieböcker och golvet sover man på…Koreanstyle är att sova på golvet, precis som i Japan. I taket hängde tvätt och kläder på galgar. I varje cell bodde 6 interner, de var inte där för tillfället. Vi såg dem sen, de var ute och tog del av sina dagliga 30 minuters utomhus träning. I varje korridor fanns ett rum som såg ut som tvättrum, nått som såg ut som nån form av förråd och 5 eller 6 celler.

Nu fick vi ytterligare tillfälle att ställa frågor. Vi hade hela tiden tyckt att det verkade vara lite dålig övervakning, eller snarare lätt att rymma + att det är lite konstigt att besökare kan traska runt bland interner. Men nu fick ve bekräftat att dessa fångar inte var så farliga. Det kunde ha begått vilket brott som helst, som ger under 5 år i straff. Det var också bara förstagångsförbrytare på detta fängelse. (Om man är brottsling och sen inte begår brott på 10 år, och sen begår ett brott igen…då räknas man som förstagångsförbrytare igen.) De flesta var dömda för bedrägeri och våldsamt beteende. Ingen hade rymt från fängelset på mkt länge och senast en rymning tog plats så var det när en fånge togs till ett offentligt sjukhus. Fängelselokalerna var lite dryga 40 år gamla (det syntes) och det huserade mellan 1200-1400 interner. Vi fick lite olika svar när olika personer ställde frågan – schysst att det har kolla!

Stopp nummer 4 var verkstaden där interner satt och tillverkade rakapparater till koreaner i koreanska fängelser (KPI – rakapparater). Det såg tråkigt ut och vi fick veta att de tjänar ungefär 10 dollar per dag.

På vägen till stopp nummer 5 passerade vi längs muren, som vaktades av vakter uppe i torn. Ungefär 6 meter ifrån muren, på insidan, stod ett vanligt järnstaket med lite taggtråd på toppen. (svårt att rymma?) Iaf så höll de på att gräva mellan muren och staketet. Vi fick veta att man höll på att göra i ordning för att skaffa ett elektrisktstängsel men sensorer som skulle över vakas med övervakningskameror.

Stopp nummer 5 var verkstaden där interner satt och tillverkade rakapparater till koreanska företag som säljer rakapparater. Det såg också tråkigt ut.

Sista stoppet, stopp nummer 6 var i besöks-huset. Där fick vi se rummet där interner kan göra videosamtal till sin familj, om familjen bor långt bort. Vi fick av integritetsskäl inte se rummen där interner träffar sin familj ansikte mot ansikte.







Rundturen avslutades med att ett gruppfoto på oss besökare och fängelsedirektören togs.

Mitt sammantagna intryck var att fängelset var gammal och slitet men att förhållandena verkade vara ok. Det enda som man kanske kunde klaga på var att det var svinkallt överallt och att det var lite omänskligt att låsa in 6 personer i en så liten cell. Dock är jag väldigt glad över att jag fick göra detta besök och det var mkt intressant och lärorikt. Nu i efterhand känner jag att det verkligen gjorde ett intryck på mig, det är väl därför jag var tvungen att skriva så mkt, sorry.

Hamna aldrig i fängelset mina vänner - låt ingen beröva er friheten!

Comments

Marcus Frödin said…
det var långt, som du sa. men väl värt att läsa allt. fint inlägg... :)
Lisa said…
Yoní, I just say it once: du skall bli utrikesreporter. Det har jag visserligen sagt förut - men du är makalös!!!!! Så intressant! Går det att göra en bok av allt du skriver och binda in i skinnband??? Många kramar och tusen hälsningar från oss i Linköping /Lisa
Anonymous said…
Intressant! Verkligen. Sova på golvet verkar lite hårt tycker jag. Men det är i alla fall ingen semester, som det är i svenska fängelser.
Hoppas allt är bra!
Stoora kramar från marie

Popular posts from this blog

Kom som en sång

Beskow hos Design House Sthlm