Down Town Day (24/8)
Jag har upptäckt att jag har blivit helt snurrig i huvudet gällande dagar och datum. Men om jag inte misstar mig helt så är det fredagen den 24 augusti dag.
Idag råkade vi visst också sova lite väl länge och jag tror faktiskt inte att det beror på jetlag, för vem skulle frivilligt vakna motsvarande kl 5:00 på morgonen. Det kan ju faktiskt ha berott på att nån längre ner i huset valde att lyssna på relativt tungmusik med mycket bas fram till efter klockan 3. Det gjorde dock inte så mkt, för det var rätt så bra musik. Den riktiga plågan är nått slags djur, eller liknande, som ger ifrån sig ett gnällande ljud. Låter typ som en syrsa fast högre, pipigare och mer skärande i örat. Jag har inte lycktas lokalisera varifrån ljudet kommer än, men det låter som om det är från ventilationen eller badrummet, svårt att avgöra pga att huset är så lyhört. Förhoppningsvis kommer det inte att flytta med till nästa rum. Om det gör det så blir jag lite orolig att det kanske bara är ”in my head”…I’m running mad ;)
Dagens aktivitet var att jag, Sofia och Michael åkte in till staden helt själva för att virra bort oss, lr inte. Vi hittade nätt och jämt till tunnelbanestationen som ligger närmast universitetet
Good Job! Till slut, efter ett byte och allt så steg vi iaf av tuben vid stationen CityHall. Ett kärt gammalt återseende måste jag säga. (Mamma och pappa, titta extra noga på korten och se om ni känner igen er.) Vid CityHall höll de för fullt på att förbereda inför Korean Drama Awards eller nått liknande. Därav var CityHall inklätt i en massa rosa, gula och vita plastblommor som bildade ett blomstermönster. Och huset bredvid hade nått annat mönster som var uppbyggt av olika små bilder. Det hela var iaf rätt ballt tyckte jag.
Jag fick under dagen även glänsa med en av mina få nice-to-know kunskaper om Seoul. Tog med Sofia och Michael upp i JungroTower för att titta på den fina vyn över Seoul. Tror att det var uppskattat. Sen såg vi som alltid på lite buddistiska tempel och annat sånt kulturellt som e kul en gång…sen är det lite ”har man ett tempel så har man liksom sett alla”.
Vi har även varit uppe vid BlueHouse där presidenten bor. Vi såg huset på andra sidan gatan och en massa vakter och grejs. När vi skulle passera över en gata så kom det genast en vakt springande och undrade vart vi skulle (bör påpekas att denna man var en av de första vi har mött, som talade hygglig engelska). Vi sa att vi ville försöka gå tillbaka till vårt universitet och pekade på en karta. Han bara skrattade, lät oss passera, och sa ”jag hoppas att ni inte har bråttom”. Kanske borde vi ha vänt när han tyckte att det var roande att vi skulle knata as långt. Det visade sig nämligen att det var rätt så långt och att vägen liksom gick upp i bergen (berg iaf med koreanska mått mätt) och sen ner igen. Ingen omväg på kartan, men det kändes absolut som en redig omväg när man väl gick där i värmen och höll på att avlida. En annan varning var kanske också att gatan som vi skulle gå på i bergen inte hade någon trottoar. Jag och mina fötter har aldrig varit så glada som när vi såg övre grindarna vid SKKU uppenbara sig bakom en krök. Det var absolut denna veckans träning, nu kan man trycka i sig lite mera ris med gott samvete.
Lessen om jag inte hinner svara på alla mail och all trevlig kontakt som jag får från omvärlden. Det finns nämligen bara 3 datorer som typ 45 personer ska samsas om, så det känns lite taskigt att ockupera en för länge. Men jag försöker gå dit på lite aviga tider. På måndag blir allting mkt bättre, då får jag (om allt går som planerat) eget Internet i mitt korridorsrum som jag äntligen får flytta in i.
Over and out for today!
Idag råkade vi visst också sova lite väl länge och jag tror faktiskt inte att det beror på jetlag, för vem skulle frivilligt vakna motsvarande kl 5:00 på morgonen. Det kan ju faktiskt ha berott på att nån längre ner i huset valde att lyssna på relativt tungmusik med mycket bas fram till efter klockan 3. Det gjorde dock inte så mkt, för det var rätt så bra musik. Den riktiga plågan är nått slags djur, eller liknande, som ger ifrån sig ett gnällande ljud. Låter typ som en syrsa fast högre, pipigare och mer skärande i örat. Jag har inte lycktas lokalisera varifrån ljudet kommer än, men det låter som om det är från ventilationen eller badrummet, svårt att avgöra pga att huset är så lyhört. Förhoppningsvis kommer det inte att flytta med till nästa rum. Om det gör det så blir jag lite orolig att det kanske bara är ”in my head”…I’m running mad ;)
Dagens aktivitet var att jag, Sofia och Michael åkte in till staden helt själva för att virra bort oss, lr inte. Vi hittade nätt och jämt till tunnelbanestationen som ligger närmast universitetet
Good Job! Till slut, efter ett byte och allt så steg vi iaf av tuben vid stationen CityHall. Ett kärt gammalt återseende måste jag säga. (Mamma och pappa, titta extra noga på korten och se om ni känner igen er.) Vid CityHall höll de för fullt på att förbereda inför Korean Drama Awards eller nått liknande. Därav var CityHall inklätt i en massa rosa, gula och vita plastblommor som bildade ett blomstermönster. Och huset bredvid hade nått annat mönster som var uppbyggt av olika små bilder. Det hela var iaf rätt ballt tyckte jag.
Jag fick under dagen även glänsa med en av mina få nice-to-know kunskaper om Seoul. Tog med Sofia och Michael upp i JungroTower för att titta på den fina vyn över Seoul. Tror att det var uppskattat. Sen såg vi som alltid på lite buddistiska tempel och annat sånt kulturellt som e kul en gång…sen är det lite ”har man ett tempel så har man liksom sett alla”.
Vi har även varit uppe vid BlueHouse där presidenten bor. Vi såg huset på andra sidan gatan och en massa vakter och grejs. När vi skulle passera över en gata så kom det genast en vakt springande och undrade vart vi skulle (bör påpekas att denna man var en av de första vi har mött, som talade hygglig engelska). Vi sa att vi ville försöka gå tillbaka till vårt universitet och pekade på en karta. Han bara skrattade, lät oss passera, och sa ”jag hoppas att ni inte har bråttom”. Kanske borde vi ha vänt när han tyckte att det var roande att vi skulle knata as långt. Det visade sig nämligen att det var rätt så långt och att vägen liksom gick upp i bergen (berg iaf med koreanska mått mätt) och sen ner igen. Ingen omväg på kartan, men det kändes absolut som en redig omväg när man väl gick där i värmen och höll på att avlida. En annan varning var kanske också att gatan som vi skulle gå på i bergen inte hade någon trottoar. Jag och mina fötter har aldrig varit så glada som när vi såg övre grindarna vid SKKU uppenbara sig bakom en krök. Det var absolut denna veckans träning, nu kan man trycka i sig lite mera ris med gott samvete.
Lessen om jag inte hinner svara på alla mail och all trevlig kontakt som jag får från omvärlden. Det finns nämligen bara 3 datorer som typ 45 personer ska samsas om, så det känns lite taskigt att ockupera en för länge. Men jag försöker gå dit på lite aviga tider. På måndag blir allting mkt bättre, då får jag (om allt går som planerat) eget Internet i mitt korridorsrum som jag äntligen får flytta in i.
Over and out for today!
Comments
kram syster