En vanlig & trevlig dag

Idag har jag skrivit min 3:e final exam. Jag var förkrossande bra! Det var väldigt lätt, grundläggande NEK. Där emot satt mannen från det östra riket (han som är kort, tjock & har ett namn som låter som jultomten) & kopierade mina svar, han är inte så smart, så jag var tvungen att flytta.

Efter min final bestämde jag mig för att åka till Kyobo Bookstore, Koreas största bokhandel. Jag visste inte riktigt hur man tog sig dit, bara att man kunde ta buss. Så jag haffade en koreansk tjej på gatan, hon var jätte snäll & rar. Hon följde mig till bussen & sa till busschauffören var jag skulle stiga av.
Kyobo Bookstore var STORT, kändes lite som B&W fast med bara böcker & med flera våningar. Inne i bokhandeln kom 2 utlänningar (oberoende av varandra) fram till mig och började spontanprata. Det måste vara för att jag ser så extremt charmerande & trevlig ut ;) Jag försöka sen få mina böcker inslagna, det var inte det lättaste. Gå till sektor 3! När jag kommer fram till sektor 3 så var det barnavdelningen. Något förvirrad försökte jag förklara att jag letade efter ”gift wraping”. Ingen kunde engelska, så till slut stod det 7 koreaner ur personalen & försökte förstå när jag med charader förklarade att jag ville ha böckerna inslagna. Till slut sa en av koreanerna ”Ah, raping!”. Det visade sig att inslagningsavdelningen var på lagret bakom barnavdelningen, väldigt underligt.

När jag kom ut hade det hunnit bli rush-hour. Bussen var helt fullkönkad & busschauffören var INTE lätt på pedalerna, så det var ungefär som att stoppa in en massa pingisbollar i en skokartong & sedan skaka. Något annat som är värt att nämna är att det finns väldigt mkt bilar, bussar & mopeder i Seoul. Under rush-hour är alla ute och kör. För att det inte ska bli blockerat i korsningarna (trots att det finns trafikljus) så står det 4 trafikpoliser i varje korsning & viftar med långa ljuspinnar (gröna & röda, ser ut som ljussablarna i Star Wars ungefär) & blåser frenetiskt i visselpipor. På något vänster verkar det vara effektivt, för staden korkar inte igen.

På vägen hem från bussen var det dags att handla inslagnings papper till mina andra julklappar. De flesta vet nog att jag lider av en grav form av ambivalens, finns det mer än 2 saker att välja mellan så blir det jobbigt. Jag tror att det tog minst 30 minuter innan jag hade bestämt mig för vad jag skulle ha, och innan dess hade jag lyckats få säkerhetsvakten att skratta eftersom jag hade gått till kassan, vänt på vägen och gått tillbaka, säkert 20 ggr.

Jag kan bara konstatera att det bästa som finns är att vara själv när man ska handla, det blir så mkt trevligare och enklare då :)

Comments

mamma said…
Jag vet hur du är. jag har varit med och det är inte lätt; varken att ge råd eller avråd.
Anonymous said…
Läser du NEK i Sydkorea? Är det via LiU som du läser?

Popular posts from this blog

Kom som en sång

Beskow hos Design House Sthlm