Nu har jag försökt IGEN...
...och nej, jag gillar inte Tillbaka till samtiden. Det mesta förtjänar en andra chans, och nu har det fått en andra chans.
Hur? Hur? Hur kunde Kent bli utsedda till årets grupp 2008 av P3 Guld? Och hur i helvete kunde Tillbaka till samtiden få en Rockbjörn för Årets Svenska album?
Det enda som inte är helt värdelöst är början på Berlin & mitten på Vy Från Ett Luftslott. Generation Ex, Ensammast i Sverige och Columbus skulle kunna vara bra om man tog bort Jocke Bergs sång (hans röst passar inte in, dvs musiken passar inte till hans röst). Ingenting är ok första gången man hör den, andra gången blir den så tjatig så att man heldre hör ingeting alls. Som tur är så finns det bra remixer av Ingenting, t.ex. Ingenting (Shieldster Remix).
Misstolka mig inte nu, men jag gillar faktiskt Kent jätte mkt. Tillbaka till samtiden är bara inte mitt favoritalbum. Varför skulle de ge sig in på områden där de inte har nått att hämta. Det blir fel, fel, fel för Kent. Vilket jag tycker är tråkigt :(
Nu ska jag lyssna på Den döda Vinkel och 747 och längt hem lite till Sverige.
Hur? Hur? Hur kunde Kent bli utsedda till årets grupp 2008 av P3 Guld? Och hur i helvete kunde Tillbaka till samtiden få en Rockbjörn för Årets Svenska album?
Det enda som inte är helt värdelöst är början på Berlin & mitten på Vy Från Ett Luftslott. Generation Ex, Ensammast i Sverige och Columbus skulle kunna vara bra om man tog bort Jocke Bergs sång (hans röst passar inte in, dvs musiken passar inte till hans röst). Ingenting är ok första gången man hör den, andra gången blir den så tjatig så att man heldre hör ingeting alls. Som tur är så finns det bra remixer av Ingenting, t.ex. Ingenting (Shieldster Remix).
Misstolka mig inte nu, men jag gillar faktiskt Kent jätte mkt. Tillbaka till samtiden är bara inte mitt favoritalbum. Varför skulle de ge sig in på områden där de inte har nått att hämta. Det blir fel, fel, fel för Kent. Vilket jag tycker är tråkigt :(
Nu ska jag lyssna på Den döda Vinkel och 747 och längt hem lite till Sverige.
Comments
1. donawhale. Acacia/아카시아 ger mig samma underbara känsla som 747, men hela debutalbumet är klart lyssningsvärt.
2. Tearliner. Mer mys än rock, men refrängen från hans Watch The Star får mig att tänka på den engelska versionen av Elvis (som jag av någon anledning tycker bättre om än den svenska). I sammanhanget kan nämnas att Tearliner själv har en historia som Kent-fan ^^
3. My Hairball. Påminner mig om hur Kent lät på den tiden jag fortfarande gillade dem (är inte särskilt förtjust i Tillbaka till samtiden jag heller). Dessvärre en doldis som gömmer sig i Busan och inte ens vill släppa skiva på riktigt...