Bill på Kungliga Operan

Nu är vi igång! Jag gav mamma ett abonnemang på balett på Kungliga Operan när hon fyllde 65 år och här om veckan var första besöket. Det var Bill som vi skulle se. Men innan vi kunde gå och ägna oss åt finkultur så kom mamma förbi mitt jobb och tittade på våra nya lokaler. Ganska fint tyckte mamma, om än lite kalt och trista färger. Ungefär såsom jag tycker också, fast jag hoppas att det blir bättre. Sen gick vi och åt dumplings hos en kinesisk tant och hennes man, som var där och åt. Hel ok.

Sen var det Bill då. Egentligen är det 3 föreställningar, men hela trion har fått samlingsnamnet efter den sistnämnda. Det är egentligen Artifact Suite, The Other You och Bill som visas. 

Artifact Suite är ett verk av William Forsythe och framförs av 36 stycken dansare som dansar väldigt mycket i takt med varandra. Dansarna framför verket lite som i kanon med varandra och ibland med nästan alla dansare och ibland som ett eller två par. 

The Other You är ett verk av Crystal Pite. Två till utseendet olika dansare, som dansar väldigt likartat framför som en duo ett verk om att finna sig själv. Verket ackompanjeras av diverse ljud som kan tänkas komma från en stad, inklusive hundskall. 

Sist men inte minst får vi se Bill av Sharon Eyal. Sista akten börjar med en rökfylld scen som verkar omsorgsfullt ljussatt. Och sen drar dårskaper igång. Musiken dånar och låter nästan som om det vore The Knife, fast det är det ju inte, det är musik av Ori Lichtik (som inte verkar ha någon vettig hemsida). En ensam dansare i hudfärgad trikådräkt dansar med frenetiska något kryptiska och nästintill galna rörelser runt till musiken. Sedan följer två andra solodansare, var för sig. Resten av akten är det omväxlande få eller många dansare iförda trikådräkter som i olikfärgat ljus dansar på okonventionellt vis även för modern dansa och då och då frånstöter de sig olikartade läten. 

Sammantaget var det tre väldigt olika akter.  En vacker strukturerad berättelse, en mer konstnärlig berättelse och en helt galen berättelse. Såhär i efterhand vore det roligt att veta vad de egentligen handlade om. Man kanske skulle ha köpt programmet trots allt, eller är det kanske så att det hela blir mer intressant om man faktiskt inte vet exakt vad det handlar om.